Film
Nattugglan (jag) skriver lite...
Ännu en dag har snart passerat men jag gör fortfarande ingenting speciellt om dagarna. Jag sitter för det mesta hemma hela dagarna, söker jobb, äter lite mat och ser på filmer. Jag tror kanske till och med att jag på senare tid ser på för mycket filmer (brukar bli en 5-8 filmer varje kväll/natt). Jag har i stort sett alltid tyckt om att se på filmer ända sedan jag var liten. När jag har tråkigt så ser jag på filmer. När jag har haft jobbiga perioder i mitt liv så har min tillflykt blivit att se på filmer. Ett tag så var jag en riktig filmsamlare som inte kunde motstå att köpa nya filmer så fort jag såg en trailer på en bra film som kom, eller såg något bra omslag och läste en bra recension på baksidan av ett filmfodral. Genom åren så har jag nog skaffat på mig ca 600-800 filmer (Har nog sett ungefär lika stort antal filmer på olika andra ställen också). Att se på filmer för mig har ofta fungerat som terapi i olika situationer, ett sätt att komma bort ifrån verkligheten eller tristessen för en stund. Jag ser på det mesta men har alltid tyckt om att se på skräckfilmer. Kanske var det mest för att jag tyckte att det ofta var bra effekter i just skräckfilmer (ju mer verklighetstroget desto bättre) och som gjorde att det blev mer intressant att titta på dem. Jag tror också att en bidragande orsak till att jag tyckte om att se på skräckfilmer var det att det var mycket naket med, och för att det för det mesta också var snygga tjejer som var med i skräckfilmer och som på ett eller annat sätt nästan alltid var eller blev offren, tyvärr. En grov tolkning skulle kunna vara det att -Män är sjuka och kvinnor är "lätta" offer, men att säga något sådant till någon annan person med en helt annan tolkning skulle nog förmodligen mest leda till en upprörd diskussion och slutligen inte heller leda någon vart. Jag kommer så tydligt ihåg att det fanns en period under min tonårstid då jag tänkte och trodde för mig själv att jag skulle se på så mycket extrem skräckfilm som jag bara kunde för att stärka mitt psyke till att kunna tåla de mest hemska saker som skulle kunna hända och förekomma i en skräckfilms situation i verkligheten. Ungefär som när man i den franska främlingslegionen först bryter ned en människa helt för att den personen sedan ska kunna bli starkare mentalt. Min motsvarighet för mental träning var som sagt att se på minst 3-5st extrema skräckfilmer om dagen. Nu när jag är äldre så ser jag mest på filmer för underhållningen/musiken eller för att kunna tänka eller drömma mig bort en stund. Ibland så undrar jag om inte de absolut sjukaste människorna som finns är filmskapare! för vissa filmer som har gjorts (som jag har sett) är så totalt meningslösa och helt utan poäng, whatsoever!
Det här får bli allt för inatt. Nu ska jag lägga mig i soffan och se på några andra filmer som jag inte har sett än.