skribentenx

God morgon... säger man efter det att man har vaknat men jag har inte ens gått och lagt mig än. Kommer nog vara vaken hela dagen idag för att kunna somna tidigt ikväll istället... i bästa fall!?

 

Satt uppe hela natten och läste igenom en för mig helt otroligt fängslande blogg! Den var väldigt bra skriven och handlade mycket om en ung kvinna som hade varit tillsammans i tre år med ett (ursäkta dåligt skråkbruk!) Jävla sjukt svin till pojkvän! Hur han bröt ner och förstörde henne psykiskt och fysiskt på alla de olika sätt som man bara kan av ren djävulsk ondska. För mig känns det helt ofattbart att en livstid skulle räcka till till att kunna läka alla de såren som borde blivit stora djupa ärr som sätter sig enda in i själen på den unga kvinnan. När jag läste hela hennes blogg så fick den mig att inse att jag måste vara en kille med väldigt mycket empati inom mig till andra människor och som känner stark empati till utsatta kvinnor som i det här fallet för jag kände ett väldigt starkt hat inom mig till den sjuka man som hon var tillsammans med och som utsatte henne för all denna ondska. Fick mig också att tänka lite på att om jag fick reda på att någon av mina kvinnliga vänner som jag har bra kontakt med skulle utsättas för något liknande just nu så skulle jag nog utan att tveka direkt göra någon form av vedergällning så att hon skulle slippa all utdragen rättsprocess som även skulle bidraga till hennes psykiska ohälsa och oro (för väntans tider är ju också orostider rent psykiskt i såna här fall). De liknande fall som jag har hört om sen tidigare får mig också att tycka att det verkar finnas brister i lagen och rättsväsendet för den som är eller har blivit utsatt för sådan här typ av brott. Och att det är på tok förlånga väntetider som gör så att offret får bära på ännu mer psykiskohälsa och må ännu sämre... ska det verlkigen behöva vara så?

 

När någon människa har drivits till att känna sig helt obetydlig och inte ha något värde kvar då har döden fått ett större värde än livet och kärleken går då också förlorad. I samma stund som detta sker så har de som kunnat förhindra och hjälpa till mist sin chans. (nu börjar jag bli djuptänkande och lite trött också tror jag).

 

I alla fall. Efter det att jag läste klart hennes blogg så fick det mig att både tänka och fundera. Jag kom fram till att störst av allt borde alltid vara kärleken! därefter så kommer nog i alla fall för min del musiken, för oj  vad jag älskar musik! Jag tror att i ett bra förhållande så krävs det både puls och rytm och mycket med kärlek och bra kommunikation!

 

Det här får bli allt för nu.